Mycket kan hända på 6 månader...
Kunde bara inte låta bli att ändra bloggdesignen :P Jag blir aldrig nöjd så den kommer nog ändras några gånger till under närmsta tiden. Jag har inte så mycket att göra om dagarna nu så risken finns att en del av tiden kommer ägnas åt det...
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig alla hjärtans dag. Som sagt så fick jag härliga presenter av mig älskade pojkvän och sen så bjöd han mig på middag på en tapas-restaurang. Jag hade inte ätit det tidigare så det var jätte roligt att få testa det och jag kommer absolut äta det igen för det var väldigt gott :)
Efter middagen var vi och tände ett ljus för Doris i minneslunden. Önskar så att hon hade varit med oss, sparkandes i magen. Känns konstigt att istället gå till kyrkogården. Livet blev verkligen underligt.
Det är konstigt hur mitt liv har förändrats mycket på bara 6 månader. Första stora omställningen var att få reda på att jag var gravid. Det fanns aldrig någon som helst tvekan på om vi skulle behålla barnet eller inte, inga tankar på abort och inte en enda tår. Det var faktiskt fascinerande hur lugna vi faktiskt var.
Tror att jag tog första testet vid 4-5 tiden. Jag gjorde det mest bara på fall att för vi skulle till en kompis för att fira Marcus och en annan kompis som fyllt år. Tänkte att om jag skulle vara gravid så vore det dumt att dricka. Men jag trodde verkligen inte att det skulle bli ett plus på stickan! Jag berättade för Marcus och han log genast lite nervöst :) Jag bad honom att gå och köpa ett till test så 15 minuter senare tog jag ännu ett test och plusset var väldigt tydligt så det fanns ingen tvekan om saken. Funderade på att stanna hemma men jag hade lovat att hjälpa till innan resten kom så det kändes dumt att stanna hemma. Så vid 6-7 tiden gick vi till dom andra. Det var lite klurigt att låtsas som ingenting och låtsas dricka av bålen.
Hela helgen levde vi i en egen liten bubbla och vi vågade inte tro att vi verkligen var gravid förän vi gjorde ett test på ungdomsmottagningen. Men vi var verkligen båda jätte glada och längtade så efter vårt lilla barn.
Andra omställningen blev att inte få behålla vår älskade dotter.
När jag var gravid tog det tid att vänja sig vid tanken att min plan för kommande året inte skulle fungera (avsluta studierna, starta upp ett eget företag, kinaresa med skolan, jobb) och sen planera om det (graviditet, förlossning, föräldraledighet, större lägenhet (?), blöjor, barnvagn, mm). Istället så blev det att börja året med att först försöka förstå att hon inte finns med oss och att det faktiskt är jag som mist mitt barn (man tror inte direkt att det ska hända). Sen att fundera över begravningsplats eller minneslund, plugga eller jobba, hur mycket klarar jag av att plugga, praktik, jobb, barn? Allt blev annorlunda och jag vet inte hur jag vill göra ännu. Jag är lite av ett controlfreak när det gäller min framtid så jag tycker att det är lite jobbigt att inte ens veta hur detta år kommer se ut. Men jag försöker göra som jag har gjort hittils, slappna av, ta det lugnt och bara låta det vara som det är och acceptera det. Jag kan inte göra så mycket mer just nu och det är väl det som är bäst för mig, det får mig att stanna i nuet.
Jag skulle verkligen kunna skriva hur mycket som helst när jag väl börjar men nu ska jag mysa med Marcus och kanske kolla på ett avsnitt av animé serien Death Note, den är riktigt spännande :D innan jag ska hoppa i sängen.
Jag hade i alla fall en väldigt trevlig alla hjärtans dag. Som sagt så fick jag härliga presenter av mig älskade pojkvän och sen så bjöd han mig på middag på en tapas-restaurang. Jag hade inte ätit det tidigare så det var jätte roligt att få testa det och jag kommer absolut äta det igen för det var väldigt gott :)
Efter middagen var vi och tände ett ljus för Doris i minneslunden. Önskar så att hon hade varit med oss, sparkandes i magen. Känns konstigt att istället gå till kyrkogården. Livet blev verkligen underligt.
Det är konstigt hur mitt liv har förändrats mycket på bara 6 månader. Första stora omställningen var att få reda på att jag var gravid. Det fanns aldrig någon som helst tvekan på om vi skulle behålla barnet eller inte, inga tankar på abort och inte en enda tår. Det var faktiskt fascinerande hur lugna vi faktiskt var.
Tror att jag tog första testet vid 4-5 tiden. Jag gjorde det mest bara på fall att för vi skulle till en kompis för att fira Marcus och en annan kompis som fyllt år. Tänkte att om jag skulle vara gravid så vore det dumt att dricka. Men jag trodde verkligen inte att det skulle bli ett plus på stickan! Jag berättade för Marcus och han log genast lite nervöst :) Jag bad honom att gå och köpa ett till test så 15 minuter senare tog jag ännu ett test och plusset var väldigt tydligt så det fanns ingen tvekan om saken. Funderade på att stanna hemma men jag hade lovat att hjälpa till innan resten kom så det kändes dumt att stanna hemma. Så vid 6-7 tiden gick vi till dom andra. Det var lite klurigt att låtsas som ingenting och låtsas dricka av bålen.
Hela helgen levde vi i en egen liten bubbla och vi vågade inte tro att vi verkligen var gravid förän vi gjorde ett test på ungdomsmottagningen. Men vi var verkligen båda jätte glada och längtade så efter vårt lilla barn.
Andra omställningen blev att inte få behålla vår älskade dotter.
När jag var gravid tog det tid att vänja sig vid tanken att min plan för kommande året inte skulle fungera (avsluta studierna, starta upp ett eget företag, kinaresa med skolan, jobb) och sen planera om det (graviditet, förlossning, föräldraledighet, större lägenhet (?), blöjor, barnvagn, mm). Istället så blev det att börja året med att först försöka förstå att hon inte finns med oss och att det faktiskt är jag som mist mitt barn (man tror inte direkt att det ska hända). Sen att fundera över begravningsplats eller minneslund, plugga eller jobba, hur mycket klarar jag av att plugga, praktik, jobb, barn? Allt blev annorlunda och jag vet inte hur jag vill göra ännu. Jag är lite av ett controlfreak när det gäller min framtid så jag tycker att det är lite jobbigt att inte ens veta hur detta år kommer se ut. Men jag försöker göra som jag har gjort hittils, slappna av, ta det lugnt och bara låta det vara som det är och acceptera det. Jag kan inte göra så mycket mer just nu och det är väl det som är bäst för mig, det får mig att stanna i nuet.
Jag skulle verkligen kunna skriva hur mycket som helst när jag väl börjar men nu ska jag mysa med Marcus och kanske kolla på ett avsnitt av animé serien Death Note, den är riktigt spännande :D innan jag ska hoppa i sängen.
Kommentarer
Trackback
