Bara en gång till, snälla?

Jag skulle göra vad som helst för att få uppleva veckan tillsammans med Doris igen. Jag skulle mer än gärna gå igenom förlossningen igen bara för att få chansen att hålla henne en gång till när hon är alldeles ny och varm. Få känna hennes lilla hand reagera när jag lägger mitt finger i den.
Jag skulle gärna återuppleva första natten utan henne på sjukhuset. Känna smärtan och tomheten men störst av allt var kärleken. Jag kände all kärlek samtidigt och det gjorde så ont i mig att jag trodde jag skulle gå itu. Men kärleken var verkligen fantastisk.




Detta skrev jag ca kl 02.00 på Östersunds sjukhus efter hennes födsel.

"Jag saknar dig älskade lilla Doris och vill inget annat än att ha dig här.

 

Jag vill inte kunna ligga på mage och vill att bubblorna i magen ska vara dina underbara sparkar och inte just bubblor.

 

Fastän du inte finns med oss längre, är du det bästa som hänt mig och din pappa. Du har skänkt oss sån glädje och kärlek och fått oss att älska dig genom att bara finnas till. Det är en form av kärlek som jag aldrig känt förut och som jag är otroligt tacksam över att få uppleva. Det har gjort att jag inte tvivlar en sekund på att skaffa barn igen. Allt tack vare dig, världens mest underbara Doris.

 

Jag har lärt mig så mycket om mig själv och jag har ändrats mycket under den korta tid du funnits inom mig. Det började redan när graviditetstesten visade positivt.

 

Men alla förändringar har enbart varit positiva och det har jag enbart dig att tacka för.

 

Jag önskar att jag kunde ge dig detta brev för att visa för dig hur otroligt mycket du betyder för mig.

Nu går inte det men förhoppningsvis känner du min och din fars kärlek till min lilla ängel <3"

 

 

Även om veckan efter var fruktansvärt jobbig så var det samtidigt den bästa veckan i mitt liv. Aldrig har jag känt sånt lugn eller sån värme och kärlek. Jag hade ett lugn inom mig som jag aldrig upplevt tidigare och det lugnet hjälpte mig igenom kommande veckorna.

Inte heller har jag någonsin upplevt att alla i min omgivning varit så varma och kärleksfulla gentemot varandra. Det har fått mig att fundera på varför det inte skulle kunna vara så jämt?

 

Jag skulle göra vad som helst för att få uppleva allt detta igen, uppleva henne och all kärlek hon gav oss, lugnet och friden. Hon hade en sån lugnande effekt på mig som jag saknar. Oavsett hur jag mådde när jag kom till sjukhuset och vi skulle få träffa henne, så var jag alltid lugn när vi gick. Jag kunde vara ledsen men jag kände detta magiska lugn inom mig. Allt var okej.

Hon är helt magisk underbara lilla tjej, vår lilla Doris <3

 


Kommentarer
Postat av: Mamms

Sprid det hon gav dig, låt insikterna om kärleken o livet "smitta" alla delar av dig själv och ditt liv!

2011-02-09 @ 16:31:48
Postat av: AnnMarie

Fast Doris inte kan läsa dina ord så är jag säker på att hon känner all er kärlek och värme i himlen!

Finns här för Dig!

Kramar

2011-02-10 @ 12:50:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0