Målarglädje :)
Vet inte vad som hände men jag fick helt plötsligt ett sug att måla! Det var otroligt länge sen som jag gjorde det frivilligt ;)
Så idag så målade jag ÄNTLIGEN klart en målning som jag gjorde på väggen i hallen och så målade jag en liten tavla till lillens barnkammare (läses hörna). Som vanligt så vill jag att allt ska vara perfekt men jag måste lära mig att ibland så måste inte alla linjer och former vara helt korrekta. Så att lägga upp den här är bra övning för mig :)
Lite senare tror jag att jag ska måla en större tavla med animé figuren Totoro. Stor, go och snäll. Känns som om det skulle passa vid en barnsäng :)
Så idag så målade jag ÄNTLIGEN klart en målning som jag gjorde på väggen i hallen och så målade jag en liten tavla till lillens barnkammare (läses hörna). Som vanligt så vill jag att allt ska vara perfekt men jag måste lära mig att ibland så måste inte alla linjer och former vara helt korrekta. Så att lägga upp den här är bra övning för mig :)
Lite senare tror jag att jag ska måla en större tavla med animé figuren Totoro. Stor, go och snäll. Känns som om det skulle passa vid en barnsäng :)
Datum, Morsdag och enorm saknad
Har nu fått reda på när operationen blir, 10 juni smäller det. Åker dit tidigt på morgonen och kommer bli kvar ett dygn ungefär. Jag längtar så mycket tills det är gjort.
Igår var en jobbig dag, eller dom senaste dagarna har varit lite tuffa. I grekland så blev det inte så mycket sömn som jag hade behövt. Även när jag sov en hel natt och "rätt" antal timmar så var jag aldrig utvilad eftersom sängen var hård, katter som lät som om dom skulle döda varandra och grannar som älskade att smälla i dörrarna och inte släppa in varandra. Så kombinationen av utmattning, illamående, homoner och saknaden efter Doris blev bara lite för mycket. Så igår blev det att jag tillsammans med Marcus satt och grät vid västra torget. Jag saknar henne så otroligt mycket just och vill så otroligt gärna ha henne här hos mig. Jag vill vara utmattad av en förlossning, amning, blöjbyten och sömnlösa nätter. Jag vill sitta i soffan med henne sovandes på mitt bröst. Jag vill ha henne hos mig. Jag vill fira Morsdag med henne inte som en mamma utan sitt barn. Usch, det var inte roligt just nu.
Det är lätt att känna dåligt samvete gentemot mitt lilla hjärta som växer och kämpar i min mage för att få leva. Jag älskar h*n så mycket och är så tacksam över att vara gravid igen och för all hjälp vi får för att det ska gå bra denna gång. Men varför kunde det inte få gå bra med Doris?! Hon levde när hon kom ut och den tanken gör så otroligt ont. Som det ser ut nu så är den enda anledningen till att jag inte sitter här med min dotter är att min livmoderhals inte orkade hålla emot. Nu när jag tänker på förlossningen gör det så ont. Känslan av att krysta ut mitt friska lilla barn och veta att så fort hon kommer ut så kommer hon dö, hon kommer aldrig få en chans att leva.
Jag försöker komma ihåg att alla känslor är tillåtna och okej. Det är klart att det blir mycket känslor. Oro, kärlek och längtan efter lillen i magen och saknaden, kärleken och saknaden efter Doris. Jag ska till Jill imorgon och jag är så tacksam att jag har henne och att jag ska få gå hos henne under hela graviditeten, det behövs verkligen just nu.
Igår var en jobbig dag, eller dom senaste dagarna har varit lite tuffa. I grekland så blev det inte så mycket sömn som jag hade behövt. Även när jag sov en hel natt och "rätt" antal timmar så var jag aldrig utvilad eftersom sängen var hård, katter som lät som om dom skulle döda varandra och grannar som älskade att smälla i dörrarna och inte släppa in varandra. Så kombinationen av utmattning, illamående, homoner och saknaden efter Doris blev bara lite för mycket. Så igår blev det att jag tillsammans med Marcus satt och grät vid västra torget. Jag saknar henne så otroligt mycket just och vill så otroligt gärna ha henne här hos mig. Jag vill vara utmattad av en förlossning, amning, blöjbyten och sömnlösa nätter. Jag vill sitta i soffan med henne sovandes på mitt bröst. Jag vill ha henne hos mig. Jag vill fira Morsdag med henne inte som en mamma utan sitt barn. Usch, det var inte roligt just nu.
Det är lätt att känna dåligt samvete gentemot mitt lilla hjärta som växer och kämpar i min mage för att få leva. Jag älskar h*n så mycket och är så tacksam över att vara gravid igen och för all hjälp vi får för att det ska gå bra denna gång. Men varför kunde det inte få gå bra med Doris?! Hon levde när hon kom ut och den tanken gör så otroligt ont. Som det ser ut nu så är den enda anledningen till att jag inte sitter här med min dotter är att min livmoderhals inte orkade hålla emot. Nu när jag tänker på förlossningen gör det så ont. Känslan av att krysta ut mitt friska lilla barn och veta att så fort hon kommer ut så kommer hon dö, hon kommer aldrig få en chans att leva.
Jag försöker komma ihåg att alla känslor är tillåtna och okej. Det är klart att det blir mycket känslor. Oro, kärlek och längtan efter lillen i magen och saknaden, kärleken och saknaden efter Doris. Jag ska till Jill imorgon och jag är så tacksam att jag har henne och att jag ska få gå hos henne under hela graviditeten, det behövs verkligen just nu.
Gravid med knodd nr2 :)
Kände att det skulle vara skönt att ha ett ställe att skriva av sig när det gäller nuvarande graviditeten, för än så länge vill vi inte berätta för alla. Vi kommer nog vänta till 12 veckor i alla fall. Idag blir det v 7+5 så det är väldigt nytt än och vi har varit säker på att vi väntar barn i endas en vecka, så som sagt, det är väldigt nytt.
Det finns så otroligt mycket tankar kring denna graviditet. Mycket oro men så klart mycket förväntningar, men det känns som om vi kommer vara mer försiktiga denna gång, på alla sätt och vis. En sak som vi kommer vara mycket försiktiga med är att inte vara ifrån varandra för mycket. Till exempel så kommer jag nog inte åka upp till Östersund själv i sommar. Jag har är väldigt sugen att gå på Peace & Love för det är så många fantastiska band som kommer och det vore grymt roligt att få fota. Men nu vet jag inte hur jag vill göra. Under den helgen som festivalen är så kommer jag vara i ungefär samma vecka som när vi miste Doris. Och att springa runt bland människor, stå länge och bära runt på min 2 kg kamerautrusning känns lite som att utmana ödet. Så tyvärr så känns det som om det inte kommer bli några festivaler för mig i sommar. Jag kommer nog få spendera min tid i Jönköping och gå på kontroller hos specialistmödravården. Och om det skulle bli något så kan det till och med bli så att jag blir sängliggande större delen av sommaren, kanske blir det cerklage om det visar sig att jag börjar öppna mig.
Det är nog första gången i mitt liv som jag bara vill att sommaren ska gå fort och längtar till den är över. För om allt går som det ska så är det inte långt kvar till förlossningen :) Så jag vill bara att tiden ska gå nu.
Det finns så otroligt mycket tankar kring denna graviditet. Mycket oro men så klart mycket förväntningar, men det känns som om vi kommer vara mer försiktiga denna gång, på alla sätt och vis. En sak som vi kommer vara mycket försiktiga med är att inte vara ifrån varandra för mycket. Till exempel så kommer jag nog inte åka upp till Östersund själv i sommar. Jag har är väldigt sugen att gå på Peace & Love för det är så många fantastiska band som kommer och det vore grymt roligt att få fota. Men nu vet jag inte hur jag vill göra. Under den helgen som festivalen är så kommer jag vara i ungefär samma vecka som när vi miste Doris. Och att springa runt bland människor, stå länge och bära runt på min 2 kg kamerautrusning känns lite som att utmana ödet. Så tyvärr så känns det som om det inte kommer bli några festivaler för mig i sommar. Jag kommer nog få spendera min tid i Jönköping och gå på kontroller hos specialistmödravården. Och om det skulle bli något så kan det till och med bli så att jag blir sängliggande större delen av sommaren, kanske blir det cerklage om det visar sig att jag börjar öppna mig.
Det är nog första gången i mitt liv som jag bara vill att sommaren ska gå fort och längtar till den är över. För om allt går som det ska så är det inte långt kvar till förlossningen :) Så jag vill bara att tiden ska gå nu.
