MelindaEriksson

Igår var jag ut för första gången på väldigt länge och det blev lite mycket vin så idag är jag lite lätt bakis. Inte så mycket egentligen men jag är så mycket mer medveten om vad som händer i min kropp nu och då känns det lite obehagligt faktiskt. Men jag hade fantastiskt roligt :) Jag, Marcus och en kompis var hemma hos oss och umgicks innan vi träffade upp en annan kompis och hennes vänner på Pipes of scotland. Har aldrig varit där tidigare men det var riktigt mysigt där.
Vi hade tidigare på dagen kommit in på det här med förlossningar men pratade inte så mycket om det då, men det kom upp igen senare på kvällen och jag fick berätta lite om hur det var med Doris. Det var så mysigt att prata om det, smärtan men också att det är helt klart värt det. Även om jag inte fick ta med min dotter hem så ångrar jag ingenting för jag hade aldrig kunnat föreställa mig den fantastiska, villkorslösa kärleken till sitt barn.

Jag längtar så till den dag då jag får gå igenom en förlossning och veta att vi ska få ta med vårat barn hem. Det kommer bli så annorlunda på många olika sätt. Doris var så liten så förlossningen i sig gjorde inte så ont men värkarna gjorde fruktansvärt ont och jag kan tänka mig att de var ungefär som vid en "vanlig" förlossning. Med henne så var det inte bara den fysiska smärtan, där fanns också smärtan i att veta att vår dotter inte skulle ha en chans att klara sig. Den smärtan var så otroligt mycket värre. Jag längtar så otroligt mycket till den gång jag går igenom en fullgången graviditet och en förlossning där den psykiska smärtan inte finns. Det ska bli underbart :)

Jag blir verkligen lika glad varje gång jag får prata om Doris och hela upplevelsen. Så om det är någon som har nån fråga så får ni mer än gärna ställa den :) Och kommentera gärna, jag blir så glad varje gång jag öppnar bloggen och ser att det är någon som lagt en kommentar :D