Drömmen om familj
Jag hittade en tjej som misst sitt barn, nu är hon gravid igen men när hon startade den tråden så hade hon precis mist sin son. Och hon beskriver så otroligt bra så som jag känt och känner gentemot människor i min omgivning.
http://www.familjeliv.se/Forum-10-212/m53140473-1.html
Tittade in på sidan du tipsade om. Så vackert o klart beskrivet o så mkt jag känner igen hos dig. Gör ont i hjärtat när jag tänker på det. Du har genomgått en sådan period när det bara är "ett par fotspår som syns i sanden". Jag tycker om när du berättar om dina erfarenheter o om Doris men blir ibland rädd för att du ska fastna eller inte komma ur allt det som skett. Jag är medveten om att den rädslan ligger hos mig o slappnar jag bara av så försvinner den o jag kan känna med dig i både toppar o dalgångar...o det är skönt för mig som din mamma. Tacksam för att jag får dela allt det här med dig.
Hon beskriver allt så himla bra.
Just nu känner jag mig ganska lugn i att jag inte kommer fastna i det, varierar såklart men innerst inne så vet jag att jag kommer kunna gå vidare. Men ibland slår det mig hur kort tid som egentligen gått sen hon föddes. 9 veckor är ju ingenting egentligen... Så jag tror inte att du heller behöver vara orolig men jag kan förstå att det inte kan vara lätt att stå vid sidan och läsa vad jag skriver, gör och säger. När jag berättar om vad jag tänker så kan det låta lite värre än vad det är. Jag menar allting men när man skriver ner allt så blir det väldigt mycket på något vis. Det blir som när man själv tänker på alla småproblem så hopar de sig och blir till ett gigantiskt problem :)
Jag är så tacksam att du vill dela detta med mig <3
