Rinnande tankar
Vi var till en jobbarkompis till Marcus igår och hennes pojkvän och kollade på en massa filmer. Vi hyrde filmer vilket känns som om jag inte gjort på hur länge som helst :P
Vi såg Psalm 21. Svensk skräck som utspelar sig i Borgvattnet (Hammerdal) där det såklart händer en massa konstiga saker. Jag tycker att den var ganska obehaglig och det skulle kunna vara en film som är rolig att analysera för man får känslan av att den vill säga något som man inte riktigt förstått.
Vi såg också Men who stare at goats och Grown ups som båda är riktigt roliga filmer, kan jag verkligen rekommendera.
Det var väldigt trevligt att få träffa nytt folk utan att behöva gå ut och festa. Jag kan bli lite nervös när jag träffar nya människor för jag känner att jag borde prata, jag borde inte vara tyst så mycket. Men jag försökte att bara slappna av och inse att det är okej att vara tyst, jag behöver faktiskt inte prata hela tiden. Det är något som jag lärt mig efter Doris födsel.
Innan så kunde jag känna att jag borde prata och när jag var tyst så kändes det lite jobbigt, jag kände mig obekväm. Men efter att hon föddes och man sörjde, så var det helt plötsligt okej att vara tyst och ingen förväntade sig någonting från mig. Det var något helt nytt för mig och jag försöker använda mig lite mer av denna insikt.
När jag var tyst igår så istället för att oroa mig för hur jag borde vara så slappnade jag av. Vad mycket bekvämare allt blir då! Då kan man bara umgås utan förväntningar av hur jag eller andra ska vara.
Idag så känns allt ganska bra faktiskt, jag tänker en del men jag spinner inte vidare på dom och kan släppa dom. Det var så igår också och det är så otroligt skönt. Ett litet test igår kväll var när vi såg skräckfilmen. Det var en som dog och man hade begravt honom. De pratade om att han fanns nu i jorden. Det slog mig då att vår älskade dotter inte finns i jorden än, hon ligger inte på sin viloplats utan finns hos församlingen där hon ska vara. Det kändes lite jobbigt när det dök upp men det var inget som fastnade. Det stack till lite i hjärtat men jag spann inte vidare med tankar som att hon ligger där helt ensam, att hon bara är aska nu och att hon ligger i en liten papplåda. Det är så lätt att tänka sånna tankar, men igår och idag så har dom bara runnit av, jag kan nästan känna det. Och det är så fantastiskt skönt :)
Vi såg Psalm 21. Svensk skräck som utspelar sig i Borgvattnet (Hammerdal) där det såklart händer en massa konstiga saker. Jag tycker att den var ganska obehaglig och det skulle kunna vara en film som är rolig att analysera för man får känslan av att den vill säga något som man inte riktigt förstått.
Vi såg också Men who stare at goats och Grown ups som båda är riktigt roliga filmer, kan jag verkligen rekommendera.
Det var väldigt trevligt att få träffa nytt folk utan att behöva gå ut och festa. Jag kan bli lite nervös när jag träffar nya människor för jag känner att jag borde prata, jag borde inte vara tyst så mycket. Men jag försökte att bara slappna av och inse att det är okej att vara tyst, jag behöver faktiskt inte prata hela tiden. Det är något som jag lärt mig efter Doris födsel.
Innan så kunde jag känna att jag borde prata och när jag var tyst så kändes det lite jobbigt, jag kände mig obekväm. Men efter att hon föddes och man sörjde, så var det helt plötsligt okej att vara tyst och ingen förväntade sig någonting från mig. Det var något helt nytt för mig och jag försöker använda mig lite mer av denna insikt.
När jag var tyst igår så istället för att oroa mig för hur jag borde vara så slappnade jag av. Vad mycket bekvämare allt blir då! Då kan man bara umgås utan förväntningar av hur jag eller andra ska vara.
Idag så känns allt ganska bra faktiskt, jag tänker en del men jag spinner inte vidare på dom och kan släppa dom. Det var så igår också och det är så otroligt skönt. Ett litet test igår kväll var när vi såg skräckfilmen. Det var en som dog och man hade begravt honom. De pratade om att han fanns nu i jorden. Det slog mig då att vår älskade dotter inte finns i jorden än, hon ligger inte på sin viloplats utan finns hos församlingen där hon ska vara. Det kändes lite jobbigt när det dök upp men det var inget som fastnade. Det stack till lite i hjärtat men jag spann inte vidare med tankar som att hon ligger där helt ensam, att hon bara är aska nu och att hon ligger i en liten papplåda. Det är så lätt att tänka sånna tankar, men igår och idag så har dom bara runnit av, jag kan nästan känna det. Och det är så fantastiskt skönt :)
Kommentarer
Postat av: Anonym
<3<3<3
Trackback
