MelindaEriksson

Jag svänger och svänger och svänger igen. Tankarna kommer och jag försöker låta dom gå. Men många gånger så vill jag plåga mig själv liiiite genom att t.ex läsa gravidbloggar som jag läste tidigare. Jag vet att det kommer sticka till lite i hjärtat när jag läser om deras graviditeter och de som precis fått barn. Men jag längtar så mycket efter att själv få uppleva hela resan att jag inte kan hejda mig. Men resultatet blir att jag längtar så och att jag grämer mig över att aldrig få uppleva den resan med Doris. Jag blir lite sorgsen.

Men det är ganska skönt att veta att jag inte är rädd att försöka igen. Jag kommer vara väldigt nojig och oroa mig över allting. Jag kommer vilja göra det tidiga ultraljudet som vi tackade nej till och be om extra undersökningar, särskilt runt v22. Men det har de sagt att det ska gå att ordna.

Trots allting som hänt, nu när man upplevt en av riskerna med en graviditet, så känner jag ingen som helst tvekan inför att skaffa ett syskon till Doris. Men det har jag aldrig tvekat på, inte ens direkt efter förlossnigen. Jag går gärna igenom rädslan en gång till för att förhoppningsvis få hålla vårt lilla barn och ta med det hem.

Något helt annat :) Jag blev så himla glad häromdan för jag hade fått två brev, inte från något företag utan det var skrivet för hand. Det ena var en alla hjärtans-dag hälsning från min farmor och det andra var ett gammalt hederligt brev från min älskade vän i norr. Det var så himla mysigt :D Sen fick vi en annan överraskning från samma underbara person. Hon hade lämnat en gåva till Spädbarnsfonden i Doris namn ♥ Så fantastiskt gulligt så nu står det kortet tillsammans med hennes andra saker, Doris egna lilla altare i vår lägenhet. Tack så jätte mycket älskade vän ♥