MelindaEriksson

Jag satt och kollade på lite bilder och mindes vår stund med Doris och vår sista stund tillsammans med henne, minnesstunden en vecka efter hennes födsel. Det var en jätte fin cermoni tillsammans med våra familjer. Tyvärr hade jag inte med mig min systemkamera och det var ganska mörkt i lokalen så det blev inte så bra bilder. Men det gör inget, vad de föreställer betyder mer för mig än kvaliteten.



Först kände jag mig lite upprörd över att kistan bara var en låda av spånskivor, en som man lätt hade kunnat snickrat ihop själv. Men diakonen hade med sig pennor så vi fick alla skriva en hälsning till henne. Det kändes helt underbart att få skicka med en liten hälsning till henne och det tråkiga vita lådan blev helt plötsligt väldigt personlig och fantastisk. Det hade inte kunnat bli bättre.

Jag gillar bilden där man ser Doris i kistan. Alla ville skicka med en liten present till henne, det blev så mycket så hon själv knappt fick plats :) Hon är så otroligt älskad av alla och kommer alltid vara saknad.

Under cermonin läste min mamma en text ur boken Profeten, ett stycke om Kärleken. Hon läste denna också den för min onsdagen efter att Doris föddes och jag skulle sova hos henne. Det gjorde ont i hela kroppen av saknad och kärlek och då jag hörde orden kändes det så rätt på något vis.


"Då kärleken kallar er, följ honom,
Fastän hans vägar är svåra och branta.
Och när hans vingar omsluter er, överlämna er då till honom,
fastän svärdet som är dolt i vingarna kan såra er.
Och när han talar till er, tro honom,
Fastän hans röst kan lägga era drömmar i spillror,
så som nordanvinden ödelägger trädgården.
Ty liksom kärleken kröner er, skall han också korsfästa er.

Liksom han är till för er växt, så är han också för er tuktan.
Liksom han stiger upp till er högsta höjd och smeker era spädaste grenar,
som skälver i solen, skall han nedstiga till era rötter och skaka dem där de klänger sig fast vid jorden.
Liksom sädeskärvar samlar han er till sig.
Han tröskar er för att göra er nakna.
Han siktar er för att skilja er från agnarna.
Han mal er tills ni blir vita.
Han knådar er tills ni blir smidiga; och sedan överlämnar han er till sin heliga eld
på det att ni må bli heligt bröd till Guds heliga fest.
Allt detta skall kärleken göra med er för att ni skal lära känna ert hjärtas hemligheter,
och i den kunskapen bli en del av Livets hjärta.

Men om ni i fruktan endast söker kärlekens frid och kärlekens njutning,
då är det bättre att ni skyler er nakenhet och går bort från kärlekens tröskplats,
till ett liv utan årstiders växlingar,
där ni skrattar men inte allt ert skratt och gråter men inte alla era tårar.
Kärleken giver intet utom sig själv och tager intet, utom från sig själv.
Kärleken äger icke, vill ej heller ägas; ty kärleken är nog för kärleken.
Då ni älskar skall ni inte säga: "Gud är i mitt hjärta" utan snarare: "Jag är i Guds hjärta."
Tro ej att ni kan bestämma kärlekens väg,
ty om kärleken finner er värdiga, bestämmer den er väg.
Kärleken har ingen annan önskan än att fullborda sig själv.

Men om ni älskar och inte förmår lämna era begär, låt då detta bli er önskan:
Att smälta och bli som en porlande bäck, som sjunger sin melodi för natten.
Att lärs känna smärtan av för stor ömhet.
Att bli sargad av sin egen insikt om kärleken.
Och blöda villigt och glatt. Att vakna i gryningen med bevingat hjärta och tacka för en ny dag av kärlek.
Att vila vid middagstimmen och begrunda kärlekens hänryckning.
Att vända hem med tacksamhet när aftonen är inne.
Och sedan somna med en bön för den älskade i hjärtat och en lovsång på läpparna. "

Efter denna text lade diakonen till:
"Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre,
men störst av dem är kärleken."
-Paulus, Första Korintierbrevet kap 13, Bibeln

Sen dess förknippar jag Doris med detta <3