Mejl och kommentarer
Idag fick jag ett mejl från en tjej som läser bloggen. Hon miste nyligen sitt barn i ungefär samma vecka som mig. Jag blir lika förfärad varje gång någon hör av sig och varit med om liknande händelser men jag är så fantstiskt glad att hon valde att höra av sig. Hon fann någon form av tröst i mina inlägg och för mig är det allt jag någonsin har hoppats på.
Efter att Doris föddes började jag skriva för att få lätta hjärtat och därför har jag försökt att vara så öppen och ärlig som jag bara kan. Jag skrev även för att omgivningen som kanske inte vågade ställa frågor ändå kunde få reda på vad som försegick i mitt liv och huvud.
Men det som jag hela tiden hoppats på är att mina ord och min historia kanske kan vara till hjälp för någon.
Ni får jätte gärna kommentera eller mejla, det är lika trevligt varja gång :) Och vill ni läsa dom låsta inläggen så hör av er. Dom är egentligen mest låsta för att jag ska veta vilka som läser dom.
Efter att Doris föddes började jag skriva för att få lätta hjärtat och därför har jag försökt att vara så öppen och ärlig som jag bara kan. Jag skrev även för att omgivningen som kanske inte vågade ställa frågor ändå kunde få reda på vad som försegick i mitt liv och huvud.
Men det som jag hela tiden hoppats på är att mina ord och min historia kanske kan vara till hjälp för någon.
Ni får jätte gärna kommentera eller mejla, det är lika trevligt varja gång :) Och vill ni läsa dom låsta inläggen så hör av er. Dom är egentligen mest låsta för att jag ska veta vilka som läser dom.
Kommentarer
Trackback
