MelindaEriksson

Jag känner mig sorgsen idag. Det har jag gjort till och från i flera dagar. Jag känner mig väldigt ensam eftersom jag för tillfället inte känner någon i Jönköping och jag har dragit på mig offerkoftan. Jag gör ingenting vilket jag någonstans måste vara nöjd med eftersom jag inte gör något.

Jag känner mig fruktansvärt tråkig här på bloggen nu och jag ber om ursäkt för det. Jag har bara kört fast.
Det positiva är att jag känner mig väldigt lugn när det gäller Doris. Hon finns alltid med mig fastän kanske inte alltid i tankarna. Och det känns okej. Om jag skulle tänka på henne och det som hänt hela tiden skulle jag sluta fungera överhuvudtaget. Jag vet inte om jag fungerar så bra nu heller men på det här viset har jag i alla fall möjligheten att fortsätta. Just nu är det inte sorgen jag behöver jobba med utan hur jag ska gå vidare och leva mitt liv för just nu lever jag inte, jag bara finns.

Om det finns någon där ute med ett tips på hur jag kan bryta mina mönster så lyssnar jag mer än gärna. Jag vill bara ta mig ur det här!