Datum, Morsdag och enorm saknad
Har nu fått reda på när operationen blir, 10 juni smäller det. Åker dit tidigt på morgonen och kommer bli kvar ett dygn ungefär. Jag längtar så mycket tills det är gjort.
Igår var en jobbig dag, eller dom senaste dagarna har varit lite tuffa. I grekland så blev det inte så mycket sömn som jag hade behövt. Även när jag sov en hel natt och "rätt" antal timmar så var jag aldrig utvilad eftersom sängen var hård, katter som lät som om dom skulle döda varandra och grannar som älskade att smälla i dörrarna och inte släppa in varandra. Så kombinationen av utmattning, illamående, homoner och saknaden efter Doris blev bara lite för mycket. Så igår blev det att jag tillsammans med Marcus satt och grät vid västra torget. Jag saknar henne så otroligt mycket just och vill så otroligt gärna ha henne här hos mig. Jag vill vara utmattad av en förlossning, amning, blöjbyten och sömnlösa nätter. Jag vill sitta i soffan med henne sovandes på mitt bröst. Jag vill ha henne hos mig. Jag vill fira Morsdag med henne inte som en mamma utan sitt barn. Usch, det var inte roligt just nu.
Det är lätt att känna dåligt samvete gentemot mitt lilla hjärta som växer och kämpar i min mage för att få leva. Jag älskar h*n så mycket och är så tacksam över att vara gravid igen och för all hjälp vi får för att det ska gå bra denna gång. Men varför kunde det inte få gå bra med Doris?! Hon levde när hon kom ut och den tanken gör så otroligt ont. Som det ser ut nu så är den enda anledningen till att jag inte sitter här med min dotter är att min livmoderhals inte orkade hålla emot. Nu när jag tänker på förlossningen gör det så ont. Känslan av att krysta ut mitt friska lilla barn och veta att så fort hon kommer ut så kommer hon dö, hon kommer aldrig få en chans att leva.
Jag försöker komma ihåg att alla känslor är tillåtna och okej. Det är klart att det blir mycket känslor. Oro, kärlek och längtan efter lillen i magen och saknaden, kärleken och saknaden efter Doris. Jag ska till Jill imorgon och jag är så tacksam att jag har henne och att jag ska få gå hos henne under hela graviditeten, det behövs verkligen just nu.
Igår var en jobbig dag, eller dom senaste dagarna har varit lite tuffa. I grekland så blev det inte så mycket sömn som jag hade behövt. Även när jag sov en hel natt och "rätt" antal timmar så var jag aldrig utvilad eftersom sängen var hård, katter som lät som om dom skulle döda varandra och grannar som älskade att smälla i dörrarna och inte släppa in varandra. Så kombinationen av utmattning, illamående, homoner och saknaden efter Doris blev bara lite för mycket. Så igår blev det att jag tillsammans med Marcus satt och grät vid västra torget. Jag saknar henne så otroligt mycket just och vill så otroligt gärna ha henne här hos mig. Jag vill vara utmattad av en förlossning, amning, blöjbyten och sömnlösa nätter. Jag vill sitta i soffan med henne sovandes på mitt bröst. Jag vill ha henne hos mig. Jag vill fira Morsdag med henne inte som en mamma utan sitt barn. Usch, det var inte roligt just nu.
Det är lätt att känna dåligt samvete gentemot mitt lilla hjärta som växer och kämpar i min mage för att få leva. Jag älskar h*n så mycket och är så tacksam över att vara gravid igen och för all hjälp vi får för att det ska gå bra denna gång. Men varför kunde det inte få gå bra med Doris?! Hon levde när hon kom ut och den tanken gör så otroligt ont. Som det ser ut nu så är den enda anledningen till att jag inte sitter här med min dotter är att min livmoderhals inte orkade hålla emot. Nu när jag tänker på förlossningen gör det så ont. Känslan av att krysta ut mitt friska lilla barn och veta att så fort hon kommer ut så kommer hon dö, hon kommer aldrig få en chans att leva.
Jag försöker komma ihåg att alla känslor är tillåtna och okej. Det är klart att det blir mycket känslor. Oro, kärlek och längtan efter lillen i magen och saknaden, kärleken och saknaden efter Doris. Jag ska till Jill imorgon och jag är så tacksam att jag har henne och att jag ska få gå hos henne under hela graviditeten, det behövs verkligen just nu.
Kommentarer
Trackback
