MelindaEriksson

När jag sitter här och kollar på dig så gör det ont i mitt hjärta. Jag ser att du har ont men jag känner att jag inte kan göra något för dig. Jag kanske är lite larvig och jag kommer antagligen ångra mig när du är borta...

Du är den goaste jag någonsin träffat på och jag önskar att du fått ett bättre liv, du förtjänar så otroligt mycket bättre. En person som inte kan ta hand om sig själv, borde inte ha någon mer att sköta. Jag är så ledsen att det blev så här, men jag hoppas att du får det bättre sen.

Jag älskar dig gumman och kommer sakna dig otroligt mycket den dag du är borta.

min kära sambo åkte idag hem till jämtland för att jobba. aldrig trodde jag att det skulle kännas så jobbigt som det faktiskt gör. under de två år som vi varit tillsammans och bott tillsammans så har jag inte varit själv längre än fyra dagar och nätter.
det som känns så konstigt är att jag tycker att det är så jobbigt. innan vi träffades var jag gärna själv. ibland var det för att jag ville, ibland inte, men det kändes alltid okej. nu vill jag verkligen inte vara själv men jag går in i gamla mönster lite. istället för att gå på föreläsningen på eftermiddan och träffa vännerna, gick jag hem och tycker lite synd om mig själv. lite plugg har jag gjort så jag har inte bara suttit, men jag hade ändå kunnat träffa dom andra.
jag har lovat marcus att inte hela tiden sitta för mig själv i lägenheten så idag låter jag mig själv tycka lite synd om mig själv men imorgon får det vara nog med det! har dessutom så mkt att göra så jag kan verkligen inte ha flera inaktiva dagar :)

för att göra dagen lite bättre har kameran kommit!!! :D så den måste jag försöka hämta ut men jag vill helst inte göra det själv. har vant mig vid att alltid ha marcus vid min sida så när jag frågade vännerna om dom ville följa med och sen få svaret att dom inte kan, så känns det lite konstigt faktiskt. marcus är min bästa vän och finns alltid till hands men inte nu. så just nu vet jag inte riktigt hur jag ska hantera det...
haha, nu låter det som om han har varit borta länge men egentligen åkte han vid 12, så jag har nu varit själv i 3 timmar och ändå känns det som flera dagar :P trodda aldrig att det skulle kännas så här.
men som sagt, kameran har kommit!! en nikon d300 :D så får se om jag hämtar den idag eller imorgon. ska bli loligt :D

Fick precis reda på att jag ska till Peace & Love! Men inte bara det, jag ska fota och får ett passerkort så jag kan stå där dom andra fotograferna står!!! :D Ska bli såååå roligt :D

Denna dag har varit väldigt upp och ner. Den var ner när jag kom hem, ända tills jag chattade med min älskade vän Martina. Och sen såg jag ett kort litet inlägg hon gjort på sin blogg blev jag bara ändå gladare :) ska bli väldigt roligt att komma hem under sommaren och få träffa alla vänner <3

Kom precis en sak som gjorde mig så OTROLIGT glad häromdan. Jag får hela 7500 kr tillbaka på skatten!!!
Fucking awesome!!!!! :D

Jag vet inte riktigt vad jag ska känna. När man är så nära sin familj som jag är, så vet jag inte alltid vilka känslor som är mina och vilka som är deras. När jag lyssnar på dom och hör deras tankar och känslor så vet jag inte alltid vad jag känner. Just nu känns det som om jag inte själv har några egna känslor.
Men det kommer nog gå över ganska snart eftersom jag har världens känslostormar som varierar mycket och fort, bara fråga min pojkvän ;)

Jag har haft en period nu där jag har varit lite nere och inte särskilt företagsam. Men efter min resa till skottland kände jag att det är dags att jag gör saker som jag tycker är roligt. Därför har jag börjat planera lite inför sommaren och närmast blir det ännu en resa till skottland, men denna gång tillsammans med min bror för att hämta hem min mor. Då ska vi åka till Penninghame och därefter blir det ett par dagar i Edinburgh! Vilket jag ser oerhört mkt fram mot :) Om det är någon som har förslög på vad man kan göra eller se, så skriv gärna en kommentar.

När jag kommer hem blir det sista veckorna på år ett på Grafisk design. Sen bär det av mot Jämtland.
Det jag mest ser fram mot, förhoppningsvis, är Peace & Love. Om allt går som det ska så ska jag gå en kurs där man lär sig Rockfotografering (konserter). Om jag säkert kommit med får jag reda på imorgon.

Sveriges bästa festival, Storsjöyran och lite senare Sonisphere. Kanske också blir en festival i England, men mer en hälsofestival :)

Så sommaren kommer nog bli fullt upp. Där mellan ska jag också jobba och träffa familj och vänner. Men som det ser ut nu kommer det bli fantastiskt :D

Kram

Fick nyss reda på att en person som jag har litat på i större delen av mitt liv, ljugit hela min familj rakt upp i ansiktet. Han har levt dubbel liv i ca 6 månader. Det är som min mamma sa, det känns som om man är med i en såpopera...
Jag känner mig allmänt förvirrad just nu... Mannen jag kännt större delen av mitt liv och som jag har haft stor respekt för, är en helt annan person i mina ögon nu. Jag vet inte riktigt om jag kommer vilja ha kvar kontakten efter det här.

Har suttit hela kvällen och försökt göra något roligt med bloggen. Hittade ett roligt program som heter Cinema 4D som dom skrev om i världens bästa grafisk tidning, Computer Arts. Där gjorde jag illustrationen med mitt namn. Jätte roligt var det :D

Jag sitter och tycker synd om mig själv just nu. Men jag känner verkligen hur meningslöst det är.
Senaste dagarna har verkligen varit underbara. Spenderades med min underbara pojkvän och fantastiskt väder. Det var väldigt längesen det var såhär bra mellan oss,det har varit bra, men inte såhär. Och eftersom det är soligt och varmt och våren är på väg, kan det ju inte bli bättre!
Så jag vet inte riktigt varför jag känner såhär. Kanske beror det på att sertralinet är slut? Vet ej.
Varför ska det vara så svårt att göra det som är bra för mig? Ta mig iväg och träna, plugga, äta rätt? Istället sitter jag och gör raka motsatsen och tycker synd om mig för att jag inte tar tag i det! Fan vad hopplös jag är ibland... Undra när jag hittar styrkan att göra det jag egentligen vill?

Jag känner mig otroligt tråkig just nu. Negativ och allmänt.. tråkig. Men det vill jag inte vara, och känner att jag inte vill skriva något i bloggen när jag känner så. Men är det någonstans jag ska kunna skriva om allt så är det ju här. Livet är ju lite upp och ner.

Ofta låter jag mina tankar kontrollera mig, mer än jag egentligen vill och är medveten om. När jag pratar med andra verkar det som om de inte tänker så mycket. Min pojkvän t.ex, tycker jag är knasig som alltid funderar kring allt och aldrig är helt tom i huvudet. Jag kan fråga honom ibland vad han tänker på, och oftast blir svaret "Ingenting".
För mig känns detta obegripligt. Jag tänker alltid på olika saker, och ofta börjar det med en sak, men ett par minuter senare kan jag vara inne på något helt annat.
När jag försöker tömma skallen på tankar går det bara inte! Det slutar alltid med att jag sitter och tänker "Töm huvudet, tänk på ingenting. Låt tankarna bara glida förbi". Min mamma säger alltid att jag ska låta de komma, men inte låta dom ta fäste utan bara låta dom glida förbi. Men som sagt så verkar detta vara omöjligt för mig.
Är det bara jag som är konstig eller är det fler som känner så?

Jag kan ibland roa mig med att reflektera över hur svängigt mitt humör är. När jag började skriva i denna blogg var jag inte alls särskilt positiv, raka motsatsen faktiskt.
Mitt förra inlägg var däremot väldigt positivt. Och nu är jag lite lätt negativ igen... Men just nu gör det faktiskt inte så mycket :)

Jag sitter hemma själv och kollar på Melodifestivalen. Tidigare har Melodifestivalen varit något jag gjort med min familj, men med min mor i Skottland och min bror och far i Jämtland, kan det bli lite svårt :P Och min familj här nere är min kära sambo, Marcus, men han hatar allt som har med Melodifestivalen att göra. När jag har kollat på senaste deltävlingar har han suttit vid datorn och lägger någon kommentar ibland. Och när han är tyst kan jag känna irritationen stråla från honom. Så på ett sätt är det skönt att sitta själv och kolla på det :)

Undra om det är något bra bidrag denna gång? Noll Diciplin ska vara med, såg jag. I höstas var det en klasskompis som fyllde år och hade två band som spelade. En av dessa var Noll Diciplin. Då var dom riktigt bra, så jag hoppas att dom är bra denna gång också :)

Nu har jag suttit ganska länge med att försöka få till designen på sidan, men icke, ingen skillnad... Pinsamt när man går Grafisk design och webbutveckling... :/ Men jag ska lära mig!

Dom senaste dagarna har faktiskt varit riktigt bra. Mycket bättre än det varit under senaste månaderna. Eftersom jag har problem med depressioner på vintern, så tar jag antidepressiva tabletter. Jag tar den svagaste tabletten och väldigt låg dosering, så det är inte så hemskt som det låter ;)
Dessa tillsammans med att det börjar bli vår, har gjort att jag har varit på väldigt bra humör. När jag går ut och hör takdroppet och fåglarna som kvittrar, blir jag bara så glad och känner det verkligen i hela kroppen. Inte ens blöta strumpor hindrar mitt goda humör.

Jag var också ner på stan och kollade på bokrean. Det fanns mycket roligt, men det slutade med att jag bara köpte två böcker. Båda handlar om positivt tänkande och relationer, något som lät aktuellt för mig. Behöver öva lite på det...
Tidigare, för ett par år sedan, var jag väldigt duktig på att tänka positivt och göra det bästa av mitt liv. Jag hade köp The Secret (boken och filmen) och var helt frälst. Då följde jag det verkligen och det fungerar otroligt bra. Jag hade verkligen allt jag ville ha; vänner, pojkvän, jobb. Allt var fantastiskt. Men någonstans glömde jag allt jag lärt mig och allt gick nerför.
Så jag tror att det är dags att ta fram boken och filmen nu :)

Vad ska jag göra med mitt liv egentligen?

 

Jag känner mig så osäker på allt. Det lustiga är att jag vet vad jag borde göra. Acceptera att allt är som det är men att det kommer bli bättre. Om jag accepterar att allt inte är som jag vill det ska vara, blir det lättare att göra förändringar.

Men att släppa allt, acceptera allt, låter så himla enkelt. Det är det väl egentligen men att våga ta steget är något helt annat. Om jag skulle våga släppa taget, vem är jag då?

 

Under många år har jag haft problem med säsongsrelaterade depressioner. Detta har gjort att jag känner att hela mitt liv är en enda kamp. Att ta mig ur depressionen eller försöka hålla mig från den. Och eftersom jag har levt med detta så länge nu, har jag en tendens att deffinera mig med detta.

Här borde jag också acceptera att jag mår dåligt ibland och att det är okej. Men om jag skulle lyckas med detta, vem är jag då? Vem är jag när jag inte är tjejen med depressionerna? Vem är jag när jag inte tycker synd om mig själv? Då finns det egentligen inget som skulle stoppa mig. Då är det kanske någon som ställer sig frågan; Varför gör hon inte det då? Den frågan ställer jag mig själv också just nu.

Ändå finns det en röst inom mig som säger Nej. Det är delen av mig som vill tycka synd sig själv och göra sig till ett offer. Ett offer av depressionen.

Det har inte gått så bra att få till sidan. Ger inte upp, men börjar skriva lite i alla fall :)

Ibland undrar jag om det finns fler som har liknande tankar som jag. Just nu tänker jag väldigt mycket på meningen med livet.
Hela jag är ett enda stort VARFÖR? just nu. Varför finns vi? Varför står vi ut med allt lidande om det inte finns någon större mening med vår exictens?
Det enda jag kommit fram till är att anledningen till att jag fortfarande är vid liv är min familj och min kärlek till dem. Om jag skulle ta mitt liv, så är det inte jag som drabbas utan de som finns kvar. Det är inget jag vill utsätta de för.
Så, är meningen med livet kärleken? Eller är kärleken helt enkelt orsaken till att vi står ut med allt annat?
Som sagt, jag är full av frågor...

Hej allihop!
Tänkte att jag ska ge detta ett försök. Just nu har jag väldigt mycket som snurrar i mitt huvud och som måste få komma ut.
Men innan jag börjar skriva ska jag försöka få till utseendet på sidan. Återstår att se hur det går ;)